Aqaba och Jordanien
På väg igen, den här gången till Aqaba i Jordanien. Planet dit är ett charter flyg från Apollo, det enda charterarrangören som har resor dit. Bredvid mig sitter ett svenskt par som har allt tillgängligt framme, karta, reseguides bok, mobil med internet som dem har köpt på flyget, drinkar… (Apollo som andra charterarrangörer nu för tiden säger till att resenärer får köpa allt!) Paret har så klart beställt redan innan några flaskor sprit som ska ”förgylla” semestern på plats! De botaniserar sig i all kunskap om resmålet vid en trevlig måltid och dryck. Man har ju semester för fan… Efter ca 5 timmars flygresa är vi framme i Aqaba. Staden ligger precis i spetsen av Aqababukten som är en del av Röda Havet. När jag går ut från hotellet är gator fulla av folk. Det är lördag och uteserveringar är fyllda av lokalbefolkning. Alla möjliga ljud blandas med arabisk musik, lukt av turkiskt kaffe blandas med lukt av äkta kebab och kvällen är ljuvlig. I jämförelse med grannlandet Saudiarabien, är kvinnan här mycket mer fri, man ser dem överallt, hälften klädda traditionellt och unga tjejer på europeiskt sätt. Bord med stora familjer pratar högt, skrattar och atmosfären är avslappnad. Det är januari och ca 18 grader i luften. Det går knappt att sova första natten. För mycket ljud av bilar, motorcyklar och kaféet på andra sidan gatan har hög musik till sent. Det är ju Mellanöstern, här sover man inte, åtminstone inte i stora städer… Man ber den första bönen tidigt på morgonen och sen kan man gå och lägga sig. Dagen efter bjuder på starkt solsken och vacker blå himmel. Jag blir ännu gladare när jag märker att jag kan se havet från mitt hotellrum. Röda Havet och tvärs över det, Eilat. Jag visste att Jordanien gränsar mot Israel men att det var så lite avstånd mellan de två länderna förstår man bara om man är på plats. Det var bara 4 km till gränsen mot Israel och bara några kilometer in till Eilat. Två ganska olika världar så nära varandra! Efter att ha pratat med lokalinvånare och taxichaufförer som är tyvärr besvärliga när de tutar vid varje turist de ser, får jag höra att det inte alls är bra att åka till Eilat! ”Först är det jättedyrt där och sedan är de inte alls trevliga” säger en taxichaufför som vill sälja mig utflykter. Om det är sant vet man inte, men hatet mot Israel från nästan alla arabiska länder känns starkt även här.
Jag tänker inte ta upp något om den gamla staden Petra som är största sevärdheten i Jordanien och som ligger bara två timmars bilresa från Aqaba. Men det som var och en upplever på sitt unika sätt är det mäktiga och oerhört fascinerade landskapet Wadi Rum, som endast ligger 7 mil norr om Aqaba. Ett stort ökenområde på 720 km² med många granitklippor och berg av sandsten. Landskapet ser ut som på månen och det är just därifrån man har tagit namnet ”Wadi Rum”, månens dal. Sanden mellan kullarna är fin och rödbrun, medan kullarna skiftar i rödbrunt till grått och vit. Jag och en kollega hyr en jeep och beduinen Ali blir vår chaufför. Det är oerhört spännande men samtidigt lite kusligt i det spökliknande landskapet. På några av bergen som vi bestiger rinner det en liten bäck som ger möjlighet till ett visst djurliv och vegetation. Men de flesta är helt karga och mäktiga när de i solnedgång får skiftande röda färger.
![]()
Väl tillbaka frågar jag Ali om vi kunde besöka hans familj, och lite generat säger han ja. Om fem minuter är vi precis i hjärtat av beduinbyn Rum. Vi blir bjudna till familjens tält som låg intill huset, det är just där som man tar emot gäster. I mitten av tältet fanns det en öppen eld och kring elden, färgglada mattor och kuddar att sitta i. Välkomst teet kokades redan över elden. Vi möts av Alis glada föräldrar och hans tre barn som tycker det är roligt att få besök av utländska turister. Teet är gott men sött som attan, nannbrödet som Alis mamma precis har bakat vid elden är ljuvligt, deras kläder är vackra och en hög mysfaktor sprider sig i tältet. Mot slutet frågar Alis mamma om varför jag är ute i öken ensam med en kollega och inte med min man. Att berätta att jag var där för att jobba skulle vara svårt för henne att förstå så den förståndiga Ali med vackra mandelformade ögon leder samtalet bort och snart säger vi hejdå.
Kvällarna i Aqaba erbjuder inte så mycket förutom att en del stora hotell har underhållning flera gånger i veckan. En av dem är InterContinental där jag går dem dagarna jag vill sola och bada, entrén kostar ca 50 kr och då får man solstol med parasoll och badhandduk. Stranden och havet är mycket rent och beachbaren erbjuder enkel mat, dock är den ganska dyr. Vid stranden lär jag känna tre kvinnor från Saudiarabien som var där på semester. De hade burka och låg fullt påklädda i sina solstolar, trots att det var 28 grader varmt. Efter att ha pratat lite allmänt frågar jag om det var konstigt för dem att jag bara hade en minimal bikini och att de var klädda från topp till tå. Men det hade de inte! De påstod att dessa var deras traditionella kläder och att det var tvärtom, det var vi kvinnor i västvärlden som hade mer problem med det än vad de själva hade. De delar honungskaka med mig som de hade bakat själva, de sa att den hade låga kalorier, som om det var något väldigt viktigt. Medan vi njuter av kakan, kan jag inte låta bli att se deras diamantringar, deras senaste iPhone´s och iPad´s. På kvällen på samma hotell sjunger där ett sympatiskt par från Libanon, först internationell musik och sedan arabisk som skapar en härlig stämning. Under samma afton kommer självklart själva magdanserskan, med sina fina men utmanade kläder. Några Sheiker applåderar i hörnet och slänger många dollar sedlar till henne… På dagen ska deras kvinnor vara täckta från topp till tå och på kvällen halvnakna. Min kollega som har sett denna scen allt för många gånger känner bara avsky och tittar bort… ”De tror att de kan köpa vad de vill” säger hon och pekar på servitören som har en hälsning från Sheiken till danserskan. Själv håller jag mig helst till lokalbefolkningen och fortsätter vidare till mitt favoritkafé CheChe. Där det fortfarande är fullt med folk, barnfamiljer, vänner i stora gäng, där lukterna av mat av alla uteserveringar blandas med folkets skratt och där den äkta glädjen finns!
