Ska banne mig va stolt över mig själv
Jag spelade basket som ung och sedan dess har idrott blivit en del av mitt liv. Jag hörde aldrig till eliten men lärde mig gilla dem flesta sporter och fick ett behov att alltid röra på mig. Sedan blir det ett uppehälle- studier, flytta till olika l,änder, resa, skaffa familj och barn, och naturligt tar man en del avstånd från idrotten. Men överallt jag hittade en basketkorg, började jag spela… kunde helt enkelt inte låta bli. Senare fram, när jag spelade volleyboll på alla dem stränder jag var, förstod jag att jag gillade beachvolley mer än basket. Jag höll på med det så fort jag fick tillfälle och tyckte att det var oerhört roligt.
Slitningar i kroppen som man får med åren, och det värsta, fibromyalgin som jag fick för drygt 15 år sedan, gjorde tyvärr att jag fick sluta med en del idrott. Kunde t ex inte cykla vilket jag älskade, springa vilket är underbart här i Sverige med alla motionsspår och framför allt, att dansa ofta som jag gjorde innan. Jag hade inte annat val än att bara acceptera läget, göra dem terapier som gick att få och tyvärr ta starka mediciner, speciellt under vintern då smärtan var för stark. Det ända som blev kvar var simningen ( i vattnet känner jag ingen smärta) och dansa swing en gång i veckan, även om det gjorde ganska ont i benen dagen efter.
Visst överlever jag, man dör jo inte av smärta. Det som ändras enormt dock, är kroppen. Jag var 48 kg vid 25 års ålder och nu väger jag 22 kg mer. Och det har stört mig så mycket i många år och gett mig mycket sorg! Det har tvingat mig att köra massa dieter, detoxa, banta och säga till att jag rör mig ordentligt minst en gång om dagen. Får så ofta skäll från mina döttrar då, när de ger mig choklad, så sparar jag det till ”lite senare”. Och de hittar det i skåpet, förstås ett halvt år senare… :) Äter nästan aldrig hamburgare, pomfrites, vienerbröd, pizza, friterad mat, dricker sällan öl och vin, alltså mycket av livets goda. Ni ånar inte hur många gånger jag dagdrömmer om att äta en hel jordgubbstorta med svenska jordgubbar... Varför!!! För att jag är en idot som alla andra!
Slitningar i kroppen som man får med åren, och det värsta, fibromyalgin som jag fick för drygt 15 år sedan, gjorde tyvärr att jag fick sluta med en del idrott. Kunde t ex inte cykla vilket jag älskade, springa vilket är underbart här i Sverige med alla motionsspår och framför allt, att dansa ofta som jag gjorde innan. Jag hade inte annat val än att bara acceptera läget, göra dem terapier som gick att få och tyvärr ta starka mediciner, speciellt under vintern då smärtan var för stark. Det ända som blev kvar var simningen ( i vattnet känner jag ingen smärta) och dansa swing en gång i veckan, även om det gjorde ganska ont i benen dagen efter.
Visst överlever jag, man dör jo inte av smärta. Det som ändras enormt dock, är kroppen. Jag var 48 kg vid 25 års ålder och nu väger jag 22 kg mer. Och det har stört mig så mycket i många år och gett mig mycket sorg! Det har tvingat mig att köra massa dieter, detoxa, banta och säga till att jag rör mig ordentligt minst en gång om dagen. Får så ofta skäll från mina döttrar då, när de ger mig choklad, så sparar jag det till ”lite senare”. Och de hittar det i skåpet, förstås ett halvt år senare… :) Äter nästan aldrig hamburgare, pomfrites, vienerbröd, pizza, friterad mat, dricker sällan öl och vin, alltså mycket av livets goda. Ni ånar inte hur många gånger jag dagdrömmer om att äta en hel jordgubbstorta med svenska jordgubbar... Varför!!! För att jag är en idot som alla andra!
Att ha haft jämt ett fot i idrotten och se många idrottsmän och kvinnor i fin form även när de blir äldre, att bli ständigt så inpräntad av mediabilden att man ska ha en fin figur oavsett ålder, och framför allt vad en del vänner och bekanta säger att jag har blivit tjock, allt detta har påverkat mig starkt. Jo, jag har en smal benstomme och har alltid varit ganska smal. Och ja, jag har alltid rört på mig! Men om man nu har fått två barn, har en annan ämnesomsättning är 50, kommer från en släkt där alla kvinnor är runda men vackra, då banne mig, ska jag sluta plåga mig själv! För att jag är helt enkelt kvinna, mån av min kropp och hälsa och bara BÖR acceptera att jag är rund och vacker! Och jag hoppas att alla Ni kvinnliga vänner tänker och accepterar på samma sätt! Vi har bara ett liv och det ska vi leva BÄST VI KAN Hälsar med denna bild alla mina tjej-vänner!
