Ondskan har ingen ålder
Skulle bo på Teneriffa längre tid den här vintern, hade hittat jobb och till och med ett rum hos en äldre svensk kvinna som heter Ia på Los Cristianos. Skulle få det stora rummet. Ia skrev ett ”Överenskommelse” och jag, som hade redan varit en månad på Teneriffa, åker till Sverige över jul. Allt kändes underbart. När jag var i Sverige skriver kvinnan, om jag kunde bo på det lilla rummet. I behov över ett boende, sade jag ja. Väl tillbaka den 5 jan 2019, fick jag en chock när jag såg hur litet rummet var. Ett fängelsecell format med ett halvmeter högt gallrat fönster som låg mot trappuppgången. Den första veckan var jag distraherad. Dels nervös inför det nya jobbet, dels för att jag sov dåligt då rummet var litet och låg nära kyrkan, och dels för att jag letade ständigt efter en adress för att kunna skriva arbetskontrakt. Då gjorde jag några tabbar. Efter att ha sovit några timmar första natten, spred jag sand i hallen och toan. Sanden hade gått in i armvecken när jag jag låg på stranden. Jag sopade men missade vardagsrummet.Jag glömde lägga tillbaka sopborsten och hinken i duschen. Femte dagen, hade ett mjölkpaket som jag inte hade skruvat ordentligt, runnit i kylskåpsdörren och ja, det var för slarvigt! Men mänskligt! Sex dagar efter att jag hade varit där, skrev IA på messenger, att hon inte orkade med mig och ville att jag skulle flytta helst sista januari. Enligt ”Överenskommelsen”, hade hon annars en månad uppsägningstid. Efter den dagen började allt!
Ia skulle ständigt se till att jag gjorde fel så att hon kunde skylla på mig! Den ena ögonbrynet for ofta upp, resten av ansiktet var iskall och det var kritik efter kritik. Hon nämnde tre gånger att hennes svåger skulle komma och angav 3 olika dagar. Hon kom med dem tillbaka till mitt rum när jag inte var där.Jag fick hänga kläder på garderoben i hennes rum men de hängdes där bara fyra dagar. Tre gånger frågade hon mig ironisk om jag hade hittat någon adress för mitt arbetskontrakt och om polisen viste att jag jobbade ilegalt. Hon slängde hårt dörren när hon gick ut, och lät mycket på morgonen både i dusch och kök, som hon vore en tånorig. Tio dagar efter jag hade varit där, ber jag henne att visa mig tvättstugan. Första gången sa hon att hon var upptagen (fast hon inte var det). Två dagar efter ber jag henne igen, hon spelar på sin mobil i 10min, säger sen surt ”Vi går nu”, jag hämtar snabbt tvätten men glömmer nyckeln. Väl uppe, med henne som står vid tröskeln och jag bakom, säger värdinnan att maskinerna var upptagna. Hon vänder mot mig, säger elakt att jag skulle gå ner och vänder sig snällt till värdinnan. Då gick det för mig! Säger till värdinnan att kvinnan håller jämt på att trakassera mig, och att hon inte skulle tro på hennes alldeles för trevliga ton. Kvinnan går ner snabbt, jag går efter men hinner inte. Ber henne att öppna dörren och hon säger ”Du får ta vara på din nyckel”. Ber henne igen och hon säger: ”Du kan komma in från balkongen”. Efter en bra stund öppnar hon dörren och säger elakt att jag skulle aldrig få tvätta där! Dagen efter går jag upp till tvättstugan där man inte behövde nyckel. Då tog hon bort bäddmadrassen i min säng... igen när jag inte var där. Några dagar efter kom jag hem vid 15.30, vilade och sedan skrev en del anteckningar på soffan. Kl. 18.30 säger kvinnan att hon skulle ha gäster. Att säga det redan jag kom hem, fanns inte i hennes värld. Hade tänkt laga mat och stanna hemma, men åt lite snabbt, hon var runt mig i köket hela tiden, och vid 19 tiden går jag ut. Men ack ... jag glömde nyckeln! Hon gav mig oerhört obehag med hennes elaka närvaro! Jag hade ingen aning om det förre jag kom hem vid 22.30. Hade tyvärr inget val. Knackade på dörren och det var tyst. Började ropa på henne men inget svar. Oerhört besvärat, knackade jag på grannarna som var vakna. De gick ut på balkongen och ropade på kvinnan. Hon kom ut och sa igen att jag kunde ”Komma in från balkongen”. Efter en lång stund öppnar hon och säger mycket ont: ”Nu räcker det! Du får flytta härifrån om två dagar” Efter den dagen, förutom att jag kollade vansinnigt efter boende, gick jag ut på morgonen och kom sent på kvällen! För att göra lite lättar för oss skrev jag till henne på messenger som nedan:
Men då svara hon: "Du är inte 5 men 50"! Den 22 januari när jag skulle gå till jobbet ser jag att nyckeln inte fanns på byrån. Hon hade tagit den och jag ber om nyckeln. Hon svarade: ”Du får ta reda på din nyckel”. Försökte resonera men det gick inte. Det kom förolämpningar som att jag hade stor rumpa, hade mycket på mitt samvete och stackars mina barn som hade en mamma som jag. Till slut säger hon: ”Du får nyckeln om du skriver ett intyg att du flyttar härifrån den sista januari” Hade inget val. Satt ner och skrev intyget. Jag signerade men inte hon. Kände mig oerhörd förödmjukat, hon tog lång tid på sig och njöt, ännu mer anklagelser som att hon genom en Facebook vän till min exman hade hört att jag var den elakaste människan han hade träffat, tills hon till slut gav mig nyckeln. Jag var 15 min försenad till jobbet.
Den 25 januari på vägen upp till tvättstugan tappar jag en tröja på trappan. Husvärdinnan såg det, antog att det var min och knackade på hos kvinnans dörr. Hon frågade efter mig och kom sen upp till tvättstugan där hon gav mig tröjan. Då skrev kvinnan till mig på messenger som nedan:
Den 25 jan på kvällen, sa hon ”Du har tagit en vinflaska som låg vid datorn” Hade absolut inte tagit något. Två av mina vinflaskor fanns jo vid vinställningen. Lördag den 26 januari gick hon ut, jag tog en snabbt dusch och försökte göra mig klar så fort jag kunde. Men hon han tillbaka. Sa igen med ondska, att jag skulle flytta till vardagsrummet för att en gäst skulle sova i mitt rum. Bad att hon skulle låta mig bo kvar där fram till sista januari, men hon ville inte lyssna. Om jag inte skulle flytta mina grejer skulle hon göra det. När jag sa: ”Gör inte det” svarade hon: ”Då lägger jag dina grejer ute på gatan”. Det var droppen! Tog min nyckel, hennes låg vid dörrhandtaget, tänkte bara en sekund, tag det med och gick ut. Strutsar runt större delar av dagen. Var nära att ringa min kollega med gjorde inte det. Redan den 17-de januari, efter att ha berättat för henne om kvinnan, sa hon till mig att jag skulle flytta genast därifrån då kvinnan var psykopat. Skämde, var arg söver att jag inte hade lyssnat, så jag tog in mig på vandrarhem. Det räckte inte att jag hade visat för kvinnan att jag hade hittat en lägenhet den 1-ta feb, att jag uppförde och städade exemplariskt. Hon skulle bara FÅ BORT MIG! Jag var inte direkt snäll mot henne heller när jag tog mina grejer därifrån! La ner stolarna mycket försiktigt på golvet så att dem inte skulle förstöras och två kuddarna som var på soffan. Någon annan hade kunnat varit mycket mer destruktiv om hon/han hade upplevt den mängd ondska hon visade mig! Ia tyckte kanske illa om mig eller så ville hon bara känna pengar och få mig ut. För att nå detta skulle hon förpesta för mig så mycket som möjligt, så att jag skulle lämna henne tidigare. Pengar tillbaka fick jag aldrig för dem dagar jag lämnade lägenheten tidigare. Inte ens för dem sex dagar jag bodde på vandrarhem, det var hon för snål över.
"Jag har inget med dem utläggen att göra" skrev hon på messenger.
Inte bad jag heller om kvitto för dem 400Euro jag gav henne. Hon såg jo så trevlig och rar både innan jul, och när hon pratade med sina grannar som hon bjöd på vin. Om de visste vilken kvinna de hade med att göra”! Inte en ända gång visade hon den sidan för dem, hon var för smart för det! Jag hyrde efteråt en stor fyra där den svenska kvinnan, rätt som det ska, skrev kontrakt. Behövde absolut inte så stort men, det var det enda jag kunde hitta i den högt pressade situationen Ia försatt mig i. Jag är lugn och glad. Men jag skakar fortfarande när jag tänker på Ia! Hon skrev till min rektor i skolan jag jobbade i flera gånger att han skulle prata med mig och övertala att jag skulle ge henne nycklarna. Hon skrev till Läroverket och till både mina döttrar som hon hittade på facebook om samma sak. Hon kontaktade t.o m kyrkoherden Fredrik, jag har hennes ansikte framför mig hur hon spelar offret och kan övertala att jag är en "hemsk människa" så att Fredrik i sin tur kunde övertala att ge till honom nycklarna. Men när jag själv skrev till henne inte minst än sex gånger att hon skulle ge mig dem 130€ för att hon slängde ut mig och jag var tvungen att bo på vandrarhem, hittade hon bara på ursäkter och ännu mer anklagelser och betalade aldrig tillbaka. Så förutom att ha störningar och ondska var hon framförallt oerhört snål! Ia må ha psykiska störningar, men hon är tillräckligt smart för att visa den onda sidan på dem hon tror hon kan köra över!
