En kram till alla ensamstående mammor
En mamma med sin son sitter mittemot mig på pendeln. Sonen argumenterar flera gånger att han ska spela ett spel som mamma inte tycker han ska göra. Sonen är bestämd och säger att han visst ska göra det. Sedan pratar mamman och sonen om han hade pratat med pappan om att de skulle dela alla lov, höst, jul och påsklov. Det hade sonen pratat och pappan hade sagt ok. Mamman provar igen med mer bestämd röst att sonen inte ska spela det spelet han har tänkt. I hennes röst finns osäkerhet men mest sorg.
Det verkar som att hon har skild sig inte för så länge sedan. Sorgen är färsk och hon känns sårbar. Pappan har redan träffat en annan kvinna och sonen hade haft jätteroligt hos honom. Från min erfarenhet, men som skiljer sig hittar en annan partner fortare än kvinnor. Kanske hos honom, är sorgen att lämna ett barn i en skilsmässa inte lika stor som mammas. Eller kanske bearbetar men på ett annat sätt. I slutändan, skapas ett barn och blir till kött och blod i mammas mage, även om det är pappas spermier som behövs. Det är kanske just det här biologiska faktumet som gör att mammor lider mer för sina barn när det blir skilsmässa. Kommer ihåg mig själv hur mycket sorg jag kände när mina barn var hos mig efter skilsmässan och hur mycket jag ansträngde mig för att fylla det tomma rummet som det skapade. Det gjorde uteliggare stor ont för sorgen som just barnen behövde gå genom. Men efter flera års skilsmässa upplever jag att det är just vi mammor som lider mest och inte barnen. De ha en otrolig bearbetnings förmåga och tar sig fort genom det. Men Vi, alltså mammor vi lider både för deras skulle och att det gick snett i äktenskapet.
Ville så gärna ge en kram till den unga kvinnan som satt mittemot mig och säga att det kommer bli bra. Det gör det, tiden läker verkligen alla sår. Det trodde jag inte när folk så till mig, men det gjorde det. Jag kan dock inte. Här i Sverige är man försynt och man ska inte blanda sig i. Så jag försöker skicka till henne mentala styrkekramar och önskar i mig att hon ska gå genom sorgen så fort hon kan. Ber er tjejer och kvinnor att göra samma när ni ser eller möter kvinnor precis efter en skilsmässa. Man vet aldrig, kanske vara mentala kramar hjälper dem att få styrka!
