anasresor.blogg.se

Hon går ut för att köpa mat och kommer tillbaka bara om några minuter. Hennes mobil var död och då hämtade hon paddan. Varför? För att hon skulle lyssna på musik, det är jo tråkigt att köpa mat utan musik… tonårig så in i bomben. Det är min lilla Emilia jag pratar om, hon fyller idag hela 17år och för mig är hon fortfarande den lilla. Vi mammor kommer alltid att se det yngsta barnet som den lille, hos oss kommer alltid att finnas det behovet.
När jag sov i sängen bredvid henne lyssnade jag på hennes lätta andetag. Hon brukade snarka när hon sov djupt, det gjorde hon redan som liten då hon hade för stora mandlar. Vi sov till och med över en natt på Huddinges Sjukhus för att läkaren skulle fastställe om han skulle ta bort hennes mandlar eller inte. Och det gjorde han inte. När hon skulle växa upp skulle mandlarna bli i proportion med hennes kropp. Och det är rätt då hon snarkar mindre med åren. Det var i vilket fall som helst, den bästa musiken för mig, en liten lugn symfoni innan jag sover. Förra året satt hon och grubblade över biljetten till One Direction som vi hade köpt långt innan och ville istället till Beyoncés konsert. Men vi hade inte råd, så hon såg inte henne. Då satt jag och tänkte: ”Emilia kan vi inte byta bekymmer?” Kan jag tänka istället bara en dag om vilken konsert jag ville se, vilken tröja eller byxor jag vill ta på mig och hur jag ska fixa håret idag? Och du hade tagit allt ansvar för ett hushåll och kommit hem med pengar? Det hade varit underbart!
Men det går tyvärr inte! Du är det tonåringen du är och det ska du förbli då den tiden kommer bara en gång i ens liv.
Ha den äran min underbara Du och jag önskar att du får många många härliga och lyckliga år framöver! Och så vill jag sjunga för dig sången jag sjöng när du var liten:
”Emilia ime zemra ime, ti je gjaku i zemrës time”