anasresor.blogg.se

Reseupplevelser i möte med lokalbefolkning och annat resande folk

Rugova Kanjonen i Kosova

Publicerad 2018-04-22 17:36:00 i Allmänt,

Skogsbrynet är kantat av blå- och vitsippor, smörblomman reser sig hög och tussilagon växer förfullt längs med diken och gärdagårdar.
Vi startar vår vandring från byn ”Bogë” 1400 m.ö.h i nordvästra sidan av ”Rogova Kanjonen”, nästan vid gränsen till Montenegro. Topparna av bergskedjan ”Projektlije”, fortfarande snöklädda ligger på både södra och västra sidan av dalen, tallar och granar smyckar de lägre bergen och utsikten är majestetiskt. Platåerna ovanför byn är fulla av gullvivor, krokusar och pärlhyacinter. Lite gräs har vuxit på ställen där det är lä.
Vår guide Bledi som tar hit sin mor varje sommar i 2 veckor, berättar att i maj är platåerna så fulla av blommor och deras doft så stark.
Det är helg och tillsammans med oss finns många lokalinvånare från andra delar av Kosova som vandrar längs med olika stigar. Det finns få folk i världen som är så starkt bundna till sitt eget land och natur som kosovoalbaner är. De har tagit med sig hit hela familjer, från farmor 80 år till små bebisar, bara några månader gamla. Med de större barnen vandrar föräldrarna upp i bergen och visar stolta skönheten i deras makalös vackra natur.
Efter att har vandrat i några timmar tar vi en annan väg tillbaka och stannar för att luncha vid restaurang Roli. Vi frågar ägaren om han har något lokalt att erbjuda och Roland som har gett sitt eget namn till både sitt motell och restaurang, tipsar oss om ”leqkaviq” och husets korv som heter ”suxhuk”, en korv som görs för det mesta per hand i hela Kosova. Dock har varje del av landet sin egen blandning av kött och kryddor. Restaurangen ligger ca 50m ovanför västra sidan av byn. Till höger om den ligger två terraser och vyn härifrån är enastående.
Hans tre barn leker lite längre bort, en liten vit hund skuttar mellan dem, inga mobiler i deras händer och livet är precis som det var en gång förr.
När gästerna kommer, måste den äldsta pojken duka borden och komma med dryck när hans pappa har tagit beställning. Mamman står i köket och lagar mat. Här hjälps alla åt och alla är delaktiga i allt som händer. Och all väntan för maten som tillagas under tiden är värt mödan. När jag smakar på ”leqkaviq” som är en sorts gratäng med majsmjöl och grädde med färskost till, så sprängs det i munnen av alla smaker.
Syftet med den här resan är att besöka just anläggningar som finns där och se vad området kan erbjuda både vinter som sommartid. Rogova kanjonen som är Kosovas naturpärla är 25km lång. Vägen dit är smal och slingrig och går längst med bergkanten. Bergen och klipporna reser sig raka och höga på båda sidorna av vägen, och på vissa ställen har man sprängt små tunnlar för att komma igenom berget.
Bistricafloden med en liten flodbädd rinner längst med vägen, kraftfull och högljudd, och man får känslan av att man är i ett sogoland.
Luften är klar och sval denna dag i mitten av april, björkar och aspar har slagit ut. Från april till september är den här dalen en utmärkt plats att vandra till. Längs med dalen finns många byar med små och större bo möjligheter. En del pensionat erbjuder 6-12 rum som exempelvis ”Vila Rudi” och ”Ke Luani”, för bara 15 Euro per person med frukost inkluderat. En del hyr ut stugor för 4-6 personer som ”Vila Kodra” och ”Vila Panorama” för ca 50 Euro om dagen. Vill man ha riktig komfort åker man till ”Magra Austria” längre in i dalen.
Precis i mitten av byn Bogë finns även en snöbacke, ca 400m lång, där liften kostar 10Euro om dagen, och där finns möjligheten att hyra skidor. Den högsta punkten i området är berget ”Gjeravica” som är 2656 meter hög. Vill man ha en ren skidsemester bör man åka till ”Brezevica”, där det finns flera skidbackar med olika höjd och ännu fler boenden och skiduthyrningsmöjligheter.
Men det lilla och nyaste landet i Europa erbjuder mer än så. Ungefär i mitten av landet, i Rahovec området ligger det vackra vattenfallet ”Mirushe”, med sina 12 fall. De fyra sista fallen rinner från en 20m hög klippa, formad som en harvcirkel. Och så där i mitten på våren blommar hela omgivningen av klippan i gult och grönt.
Till vänster om den, finns det små stigar där man kan vandra ända upp till toppen och se de andra åtta fallen. En fika eller lätt lunch i de två kaféer som finns där är ett måste under denna lilla utflykt.
Det är många svenskar som frågar mig om det är tryggt att åka till Kosova och en del frågar även om det fortfarande finns minor som inte har blivit undanröjda. Och jag kan med säkerhet säga att det inte finns något annat land i Europa som skulle vara tryggast att turista till, att minor har undanröjts precis efter att kriget tog slut år 1999 och att gästvänligare folk är svårt att hitta. Man får mycket bra valuta för pengarna i Kosova i allt som har med turism att göra. Det finns många biluthyrningsföretag, att köra bil där är tryggt och vägarna är överallt välskyltade på både albanska och engelska. Det bästa är förstås att åka till små byar, stanna i deras lilla centrum och utforska området därifrån. Man ska dock inte bli förvånad över att i många små och stora torg finns det minnesmärken med gravar och blommor från det korta och blodiga kriget våren 1999, som egentligen påbörjade 30 år tidigare genom serbernas etniska rensning av kosovoalbanerna. Minnena av detta krig är fortfarande färska, men ändå är kosovoalbanerna ett glatt och stolt folk som gör allt för att få dig att känna dig välkomnad och hemmastadd.

Om

Min profilbild

Ana resaren

Lärare, tolk, mångspåkig, historiker, reseguide, resekonsult, antropolog

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela