anasresor.blogg.se

Kaféet Manhattan vi träffas varje tisdag och söndag ligger på bottenvåningen av ett litet köpcenter i den lilla staden Costa del Silenzio i södra Teneriffa. Det är litet och anspråkslöst och deras ägare, ett par i 50 års ålder, sjunger själva. Mina nya vänner Carmen och Oscar är alltid där, tillsammans med sex andra par, en familj med tre döttrar, två syskon tjejer, en äldre dam med sitt barnbarn och, konstigt nog en ung man. Då och då kommer några nyfikna turister. De flesta gäster dricker lite, några av dem tar bara kaffe, de äter lite smått och på söndagar äter alla paella. De spenderar inte mer än 4-8 Euro per person. Man undrar vad ägarna vinner på detta, ändå är de där alla dessa dagar. De sjunger, serverar, pratar och skämtar med gästerna, skapar en härlig atmosfär, folk är glada och avslappnade. Att bo på en ö som Teneriffa är lite gran som att ha semester året om, så de flesta människor är glada för det lilla de får. Inte ser man där varken folk som springer eller syra minnen. Livet är bara så enkelt.

När jag träffade Carmen och Oscar för första gången höll kaféet ett litet maskerad pga karnevalen som gick på hela ön. Alla stamgäster var karnevallkläda och ägarna bjöd på tappas och varm choklad då det var lite kylig kväll. Efter att ha blandats, sjungit Bailando och Pasito och dansat med gästerna, började jag prata med Carmen som var klädd till man. Jag frågade henne om var hon hade köpt sina karnevalkläder och hon berättade att hon hade syd dem själv. Hennes mans kläder som var klädd till kvinna likaså. Hon berättar att hon hade en uppsättning på 7 stycken karnevalkläder. Alla hade hon sytt själv och de tog dem på, olika kvällar olika under karnevalveckan.
Efter att ha träffats ett antal gånger, berättar de för mig att de hade varit tillsammans i 48 år och hade 9 barnbarn. När barnen var små var det bara Oscar som jobbade och Carmen var hemma med barnen. När alla gick i skolan började även hon att jobba. De hade knapert hela tiden men dansen glömde de aldrig. Det var livets krydda! Fortfarande efter alla åren tillsammans tittar de varandra med värme och dansar större delar av kvällen även båda är över 70 år. Då och då går Carmen upp på tå över hans kulmage för att kunna pussa Oscar. Jag tänker fråga det vanliga ”Vad är hemligheten” men känner att jag inte behöver. Kärlek och bara kärlek. Samt föreställningen att var nöjd med det man har. Nu bor de i en studio på bara 40kv meter och är fortfarande lyckliga. Jag gick ofta ifrån dem varm inombords och men en släng av deras kärlek. Deras ömsesidiga kärlek var omöjlig att inte smittas av.