Agadir i Marocko
Agadir, /MAROCKO
På väg ner till Agadir i Marocko en iskall och mörk november morgon. Det är någonting med staden och landet som drar mig dit, har varit här många gånger och kände trots det en stor längtan över att åka dit igen. Utanför flygplatsen möter jag två svenska killar från flyget som också skulle åka taxi till Agadir och jag passar på att dela taxi med dem. Är ofta nervös hur det ska gå till men det löser sig alltid! Väl framme på hotellet går till rummet och tar snabbt på mig badkläder för att senare gå till poolen. Men när jag är där så har solen gått i moln! Två förlorade soltimmar för att det tog så lång tid att förhandla med taxin och sedan åkte taxischafören runt så klart! Nedrans, jag som kom hit enbart för solen som jag saknar så oerhört i Sverige! Har blivit besatt av den efter alla år jag har bott där. Är jag i varma länder så är jag ute i princip tills solen går ner.
Det är ingen idé att ligga där så jag går in mot staden istället. Äntligen är jag framme på mitt favoritkafé, Fontain. Framför den finns en fontän som inte har vatten, men trots det kommer barn från alla uteserveringar kring torget och leker runt den. De flesta kvinnorna är klädda i traditionella dräkter och för mig som kvinna är för härligt att se! Dräkterna som heter kaftan har en kapuschong bakom och är av alla färger. Agadir ligger också nära Västsahara som gör att många afrikaner har flyttat dit. Deras kvinnodräkter har lite annorlunda stil men de också bidrar till det härliga överflödet av färger. Atmosfären är avslappnad, barnen springer glatt och servitörer går fram och tillbaka med brickor och fina kannor av mintte samt smarriga små kakor som hör till. Det är en ljuvlig atmosfär i den orangerosa marockanska kvällssolen!
Agadir. En riktigt härlig stad som ligger fint mot Atlanten! Innan 1968 var den största delen av befolkningen berber. Efter den stora jordbävning i staden som nästan jämnades ut med marken byggdes staden på nytt och hit flyttade många araber från resten av landet. Och när turismen blev stor på 70 och 80 talet, flyttade även västafrikaner dit. Alla dessa tre folkslag, hur jag har upplevt det, lever i bra harmoni och bidrar till ett färgrikt statsliv. När jag hade anordnat och genomfört rund och vandringsresor året innan, hade jag lärt känna en ung kille vid namn Azhar som jag anställde som lokalguide då och då. Efter att ha träffat honom, berättar han att just den veckan firade dem en fest som motsvarar Bajram, de skulle enligt traditionen slakta lamm och fira den stora högtiden under en hel vecka. Jag blev förstås bjuden just första dagen, det var en ära för dem att bjuda hem gäster just dagen då man slaktar lammet. Efter att ha väntat länge för att få tag i en taxi just för att det var fest, är jag framme hemma hos Azhars familj, dock försent… Lammet hade redan slaktats och det hängdes upp och ner precis i deras vardagsrum. Pustade ut när jag väl kom in, vad skönt att jag slapp se det!


Till bloggens startsida
Kategorier
Arkiv
- Januari 2023
- November 2022
- Juni 2022
- November 2021
- Oktober 2021
- Februari 2021
- November 2020
- September 2020
- Maj 2020
- December 2019
- November 2019
- Juli 2019
- Maj 2019
- April 2019
- Februari 2019
- Januari 2019
- December 2018
- November 2018
- September 2018
- April 2018
- Januari 2018
- November 2017
- Oktober 2017
- September 2017
- Juli 2017
- Juni 2017
- Maj 2017
- April 2017
- Februari 2017
- Januari 2017
- December 2016
- November 2016
- Augusti 2016
- April 2016
- Januari 2016
- November 2015
- Februari 2015
- November 2014
- Augusti 2014
- Mars 2014
- Januari 2014